Natalie Sandberg

Som jag tidigare nämnt har jag haft hemska problem med mitt högra knä. För ett par år sen åkte jag slalom och skar fast i snön, resultatet kan ni ju gissa, inte bra. Knäskål ur led och uttänjda ledband. Då gjordes ingenting åt det, fick skutta runt på kryckor ett tag och det var bara att gilla läget. Under efterföljande år så hade jag ont stup i ett, fotbollen fick läggas på hyllan och i  vissa lägen så hoppade knäskålen ur led X antal gånger.

 

2007/2008 så fick jag besöka läkaren, som klämde och kände för att besluta att jag skulle komma tillbaka några timmar senare för MR (magnetröntgen). Bilderna blev inte helt hundra men man tycktes se små benbitar som var lösa och operationsdatum blev bestämt. Mot min vilja. Jag var livrädd.

 

På operationsdagen mådde jag skit av nervositet, höll på att svimma i hissen till avdelningen. Väl i sjukhussängen fick jag dropp och andra nödvändigheter. Tiden för operation var skriven till 12.00 men då det kom in akutfall efter akutfall fick jag vänta i fyra timmar på min tur. Blev sövd och vaknade upp mörbultad. Operationen var en titthålsoperation och det jobbiga var att dom inte hittade ett skit. Läkaren kollade runt i hela knät men hittade inte någonting som var fel.

 

Det som är ännu jobbigare att efteråt började knät leva sitt eget liv. Jag hade ont i vissa perioder och det fortsatte med att hoppa ur led. Senaste gången var när jag dansade och var ute med kompisar, det känns fruktansvärt. Jag har dock inte haft så ont, tills nu. Och jag blir så less, för jag vill inte ha det så här. Jag vill inte behöva tänka på hur jag går, hur jag står eller hur jag dansar. Bara för att det kan hoppa ur led.

 

Så när jag började träna trodde jag att musklerna skulle hjälpa till att hålla det på plats och göra så att jag inte har ont, det har funkat tills nu. Jag hoppas att det bara är en kort period, och att det inte blir värre.

 

Mina tankar en onsdagsmorgon i september.

 

Sitter med en kopp te och försöker kurerar mig då jag känner mig lite halvkrasslig i dag. Vill inte ha en hals som trasslar i morgon, då jag ska spendera kvällen skrikandes på Hovet. Oskarshamn kommer på besök.

 

I går så vaknade jag hos min syster och regnet öste ner, vi kollade på film, drack kaffe hos mormor och lyssnade på väldigt gamla band. Senare åkte vi till gymmet. Ännu senare så såg vi DIF besegra ett MFF, woohoo! Dom andra i toppstriden tackar och bockar.

 

Lite småspänd inför torsdag också. Nu ska jag ägna mig åt annat.

 

 

 

Dock var det inte den känslan som infann sig under dagen, det var som en varm sommardag. mindfuck.

Tillställningen började med #hyllajimmie, och som han blev avtackad. Bästa Ölvestad. Han blev tårögd och ska jag vara ärlig så fällde jag ett par tårar på min plats jag med.

Tisdag och jag kollar på VM-kval. Måste sedan gå och packa då jag ska spendera morgondagen och natten hos min syster.

 

Har gjort en himla massa roligheter i helgen.

Lördagen bjöd på först hockey. DIF - Brynäs och enbart en poäng behövdes för att vinna gruppen i European Trophy. OCH BÄSTA KILLARNA VANN, BERLIN HÄR KOMMER VI! Snacka om eufori när slutsignalen ljöd och det stod 5-2 på resultattavlan. Hemfärden blev glad och vi laddade för utgång.

 

Utgången blev så himla lyckad. Matilda anlände runt nio och efter diverse fix och prat begav vi oss till bartömningen på Klubb Tolv. Även fast det blev mindre dansande denna utgång så hade vi sjukt trevligt. Många trevliga personer.

 

Trött är bara förnamnet på hur söndagen såg ut. Åt pizza och gick på en 6 km lång promenad.

 

I går så gymmade jag och gick på en lång promenad, även denna dag så tog vi en runda i spåret. Nu ska jag chatta lite med Jossan och ägna mig åt fotboll.

 

PÅ TORSDAG SKA VI HYLLA JIMMIE OCH DET ÄR ÄNTLIGEN SÄSONGSPREMIÄR!!!!!!!!

Förra året vid den här tiden gjorde jag ett inlägg om truppen och det tänker jag göra även i år.

 

Adam Reideborn

Johan Mattsson

 

 

Nils Andersson

Linus Arnesson

Alexander Falk

Philip Holm

Sam Lofquist

David Lidström

Robin Norell

Timmy Pettersson (C)

 

 

 

 

Längtar så in i bängen tills det börjar igen, nu är det visserligen enbart en vecka kvar. Ska bli så skönt och roligt när allt är tillbaka till sin ordning igen.

 

Såååååååå........ Hur har jag laddat upp?

 

Jag har läst många olika hockeybloggar för att uppdatera mig om vad som händer i lagen, jag har kollat på intervjuer med tränare, spelare, kommentatorer m.m. Har spenderat flertal timmar med att lyssna på podcast och tisdagen spenderades med att bevaka Upptaktsträffen inför Hockey Allsvenskan genom expressen.

 

Nu kan allt få börjar igen, jag är redo! (Det har jag visserligen varit länge).

För ett tag sedan så plingade till i min mobil, en pling som noterade att jag fått ett mail. I det mailet var det höstkollektionen inom DIF Fotboll. Scrollade igenom det och insåg en sak, allt var för herrar. Det är just detta jag irriterar mig på.

 

När det gäller hockey och fotboll (även annan sport) och deras supportergrejer, så är ALLTID utbudet så mycket större för killar än vad det är för tjejer. Och det gör mig så himla frustrerad. Visserligen så kan hoodtröjor m.m användas av båda könen, men i det stora hela så finns det bra mycket mer kläder för killar. Jag blir ledsen.

 

Haha, detta var bara en reflektion jag var tvungen att få ut ur mitt system.