I am in misery, there ain't nobody who can comfort me.

Kvalserie.

Ett ord som får mitt hjärta att sjunka och får mig att känna mig nervös och ängslig. Det är det som gäller nu, kvalserien. En serie mot hungriga lag från den undre serien och som vill snuva DIF på elitserieplatsen. Det ska dock inte lyckas har jag bestämt, vi ska vinna SM-guld nästa år. Allt detta har skett för två dagar sen och jag har väl kunnat smälta det hela litegrann, men under den kvällen grät jag ett flertal gånger och det var inga snyftningar utan det var krokodiltårar i floder. Grät först när man låg under med 2-0, och när vi förlorade med 2-1. Grät sen av lycka då Nicke D gör ledningsmålet för Modo, och av sorg när LHC kvitterar och matchen slutar oavgjort. Nu har vi ju inte så mycket mer att göra vårt bästa på isen och på läktaren för att hålla oss kvar.

Det enda positiva är väl att man får se fler matchen denna säsong, rättare sagt 5 stycken till plus att vi beger oss till Leksand och Tegera Arena den 31/3 då det är LIF-DIF!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0