En dag på Hovet.
Satte mig ovanligt sent på platsen på Hovet idag av vissa anledningar. Väl där var nervositeten på en väldigt hög nivå, jag insåg inte förrän jag satt där; att vid en förlust var kvalserien ett faktum.
När sen Modo gjorde första målet kände jag bara hur modet sjönk och hur desperationen tog över. I PP slutet av första perioden kvitterar DIF och tron på vinst finns där igen. Matchen var även denna dag krampaktig och gick till först förlängning och efter det straffar. Lyckan att se Nicke D missa pucken går inte att beskriva och när sen Sillen ser ut att först komma helt ur vinkel och sen se pucken i nät är helt underbart.
Meeeeeeeeeeeeeen, underbart är kort! Visserligen har vi 10:onde platsen men har fortfarande LHC hack i häl och skadeglädjen man har när dom förlorar efter att ha sumpat en straff med 4 minuter kvar! Allt avgörs dock på tisdag.
