Lyckorus genom hela kroppen.
Ska alldeles strax hoppa ner i sängen och sova, måste vända tillbaka dygnet, men var tvungen att skriva ett inlägg nu kände jag. De senaste dagarna har jag varit så lycklig så att det inte går att beskriva, jag har sett älskade Sverige vinna ett JVM-guld, jag har spenderat tid med min familj, jag har varit på Hovet och sett DIF besegra SAIK efter en väldigt jämn match med 3-2. Men det största är självklart guldet.
Under torsdagen var jag rejält nervös, jag gick runt och kunde inte tänka på annat än att Sverige hade en chans att bli historiska den natten. Vid sju var det iallafall DIF:s tur att fatta tag i klubborna, de besökte Växjö och jag hade faktiskt förväntat mig att DIF skulle vinna denna match, men icke, dom var; om jag får säga det själv, usla. Slutsiffrorna skrevs till 3-0 och jag var besviken. Efter det så kollade vi bronsmatchen, Kanada-Finland, segrarna var ganska självklara, Finland hade inget att sätta emot och Kanada vann med 4-0. När det var Sveriges tur var nervositeten olidlig, jag satt som på nålar, jag mådde illa och ville bara att matchen skulle ta slut. De första två perioderna totaldominerade Sverige, men puckfan ville bara inte in, i tredje blev det jämnare, men resultatet efter tre perioder var 0-0 och det vankades förlängning. Där var Sverige också överlägsna ryssarna och efter tio minuters spel ungefär, avgjorde Mika Zibanejad, vår älskade Mika, vilket resulterade i att Sverige gick segrande ur JVM-finalen med 1-0 och vann det efterlängtade guldet. Har nog aldrig känt mig så lycklig som då! Det blev ett hejvilt firande och jag slocknade runt 6 på morgonen. De skulle firas på lördagen i Kungsan, samtidigt som DIF mötte SAIK. Dålig jävla planering av förbundet. Så besviken att behöva missa det. Vi hoppas på ett nytt firande snart som man kan medverka i. Nu måste jag verkligen stänga av, i morgon ska jag upp i god tid! På tisdag är det skola, O R K A R I N T E !
Under torsdagen var jag rejält nervös, jag gick runt och kunde inte tänka på annat än att Sverige hade en chans att bli historiska den natten. Vid sju var det iallafall DIF:s tur att fatta tag i klubborna, de besökte Växjö och jag hade faktiskt förväntat mig att DIF skulle vinna denna match, men icke, dom var; om jag får säga det själv, usla. Slutsiffrorna skrevs till 3-0 och jag var besviken. Efter det så kollade vi bronsmatchen, Kanada-Finland, segrarna var ganska självklara, Finland hade inget att sätta emot och Kanada vann med 4-0. När det var Sveriges tur var nervositeten olidlig, jag satt som på nålar, jag mådde illa och ville bara att matchen skulle ta slut. De första två perioderna totaldominerade Sverige, men puckfan ville bara inte in, i tredje blev det jämnare, men resultatet efter tre perioder var 0-0 och det vankades förlängning. Där var Sverige också överlägsna ryssarna och efter tio minuters spel ungefär, avgjorde Mika Zibanejad, vår älskade Mika, vilket resulterade i att Sverige gick segrande ur JVM-finalen med 1-0 och vann det efterlängtade guldet. Har nog aldrig känt mig så lycklig som då! Det blev ett hejvilt firande och jag slocknade runt 6 på morgonen. De skulle firas på lördagen i Kungsan, samtidigt som DIF mötte SAIK. Dålig jävla planering av förbundet. Så besviken att behöva missa det. Vi hoppas på ett nytt firande snart som man kan medverka i. Nu måste jag verkligen stänga av, i morgon ska jag upp i god tid! På tisdag är det skola, O R K A R I N T E !
Kommentarer
Trackback
