Djurgårn, vi ger aldrig upp!

Igår var nervositeten olidlig, genom hela matchen. Hade feber och var hög på koffein, addera sen nervositet så kan ni tänka er hur jag var. Jobbigt sällskap helt enkelt. Vi intog Stockholm vid fyratiden, där besökte vi lite butiker, förälskade oss i skor och åt mat. Två timmar efter det begav vi oss till våra platser på Hovet.

När klacken och större delen av arenan började sjunga "Djurgårn, vi ger aldrig upp" , höll jag på att börja storböla, det var så fint, desperation och kärlek i ett. När dom skrinnade in på isen så var förväntningarna stora. Första perioden var det verkligen DIF för hela slanten, att dom enbart gjorde ett mål signerat Mika Zibanejad, var i underkant, jag tyckte dom var värda ett par till. Andra perioden var som alla andra, sämre! Men vi lyckades ändå bevara 1-0 ledningen från första. I tredje lyckades Jimmie hitta en lucka och trycka dit 2-0, att Växjö sen reducerade skiter jag fullständigt i, FÖR VI VANN! Ibland är det lycka att åka dit och se dom göra en sån härlig kämparinsats. Wesslan tog en fajt, folk täckte skott hit och dit. Printzens härliga "segervrål" var nog ett av de gladaste jag sett.

Visserligen fortfarande kvalserieplats men vi knaprade in på LHC, Växjö, Modo!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0