Hat..Älskar.
Det här med att DIF har hamnat i Allsvenskan var till en början en katastrof och jag mådde piss. Det var inte något som kunde muntra upp mig. Dagen var i sin helhet en nervös dag. Matchen som avgjorde det hela var matchen mot laget min far har närmast hjärtat, nämligen Leksand. Innan det var definitivt att vi skulle spela en Kvalserie mot Leksand tyckte jag om det laget, vi spelade trots allt i olika divisioner. Nu står detta lag inte högt upp på min lista. Uppgiften var att ta poäng, det misslyckades och vi blev nollade (2-0), jag blev rosenrasande på min far som gjorde en slags segerdans och resten av helgen blev en pina. För samtidigt som Rögle vann fanns det noll, zero, inga, chanser att stanna kvar i Elitserien.
Visst, det här är jobbigt och det är många som har kommit med gliringar och retats vilket inte gör det hela lättare. Jag antar att jag får leva med det när jag är så här pass intresserad som jag är och det har blivit min livsstil. Något som stör mig däremot är alla dessa medgångssupportrar, sista hemmamatchen visade ni erat riktiga jag, med en publiksiffra strax över 3000 och en klack som inte skapade en bra stämning alls, visade ni att ni är lika dåliga som medgångssupportrarna Gnaget har. FAN! Ledningen må ha haft det tufft, men det blir inte bättre av att trycka upp det i ansiktet på dom. Jag accepterar att laget Djurgården får mig att gråta, de har all rätt att göra det, men när klacken pga dåligt uppförande får mina kinder att fuktas är det inte OKEJ!?!? Jag kan också acceptera några tårar om klacken gör något fint för klubben, men inte det här.
Nu går det många spekulationer om hur laget ska se ut nästa år och vem som ska göra vad. Denna vecka blir det kontraktsskrivningar och spelarförluster, vill spola fram ett halvår så att allt är klart inför nästa säsong. Väntan är ganska jobbig. Två nyförvärv är klara, Dustin Johner (forward) och Adam Reideborn (målvakt), sen får vi se hur laget tar form den närmaste tiden.
Trots denna degradering, är min kärlek till denna förening helt obeskrivlig och när folk frågar om jag ska ha säsongskort även nästa år, blir de förvånade över att svaret är ja! För mig är det en självklarhet att stötta dom i vått och torrt, i medgång och motgång. Det ska bara bli ett år där nere, inte mer. Jag älskar föreningen för mycket för att svika dom nu, även fast det är många andra som kommer svika dom nu, kommer jag vara där på min plats, varje match! Alltid oavsett.
Det positiva (för att hitta något) är att jag har närmare till bortamatcherna också. Uppsala, Södertälje och Leksand är inte alltför långt borta och jag räknar med att åtminstone gå på matcherna borta mot Almtuna. Nu fokuserar vi på att klara av nästa säsong med bravur och gå tillbaka upp i Elitserien igen, där vi hör hemma.
Visst, det här är jobbigt och det är många som har kommit med gliringar och retats vilket inte gör det hela lättare. Jag antar att jag får leva med det när jag är så här pass intresserad som jag är och det har blivit min livsstil. Något som stör mig däremot är alla dessa medgångssupportrar, sista hemmamatchen visade ni erat riktiga jag, med en publiksiffra strax över 3000 och en klack som inte skapade en bra stämning alls, visade ni att ni är lika dåliga som medgångssupportrarna Gnaget har. FAN! Ledningen må ha haft det tufft, men det blir inte bättre av att trycka upp det i ansiktet på dom. Jag accepterar att laget Djurgården får mig att gråta, de har all rätt att göra det, men när klacken pga dåligt uppförande får mina kinder att fuktas är det inte OKEJ!?!? Jag kan också acceptera några tårar om klacken gör något fint för klubben, men inte det här.
Nu går det många spekulationer om hur laget ska se ut nästa år och vem som ska göra vad. Denna vecka blir det kontraktsskrivningar och spelarförluster, vill spola fram ett halvår så att allt är klart inför nästa säsong. Väntan är ganska jobbig. Två nyförvärv är klara, Dustin Johner (forward) och Adam Reideborn (målvakt), sen får vi se hur laget tar form den närmaste tiden.
Trots denna degradering, är min kärlek till denna förening helt obeskrivlig och när folk frågar om jag ska ha säsongskort även nästa år, blir de förvånade över att svaret är ja! För mig är det en självklarhet att stötta dom i vått och torrt, i medgång och motgång. Det ska bara bli ett år där nere, inte mer. Jag älskar föreningen för mycket för att svika dom nu, även fast det är många andra som kommer svika dom nu, kommer jag vara där på min plats, varje match! Alltid oavsett.
Det positiva (för att hitta något) är att jag har närmare till bortamatcherna också. Uppsala, Södertälje och Leksand är inte alltför långt borta och jag räknar med att åtminstone gå på matcherna borta mot Almtuna. Nu fokuserar vi på att klara av nästa säsong med bravur och gå tillbaka upp i Elitserien igen, där vi hör hemma.
Kommentarer
Trackback
