Djurgården Hockey ♥
När jag var liten, väldigt liten. Tog mina föräldrar med mig på en ishockeymatch, jag kan nog ha varit runt sex-sju år. Under den här tiden var det så stort att gå in i Globen och sitrra ner på dom där små gubbarna som åkte runt där nere. Det var inte direkt någon stor grej med själva sporten och jag fastnade inte för sporten alls. Jag höll mig till fotbollen. Jag har alltid varit en fotbollstjej och visst gillar jag att titta på sport överhuvudtaget. För två eller tre år sen såg jag mitt första JVM ordentligt, det var då jag verkligen fastnade för hockeyn. Säsongen 09/10 hade DIF precis gått till slutspel. Jag och Alex övertalade mamma att vi skulle köpa biljetter till DIF-Brynäs. Sagt och gjort. Den säsongen var vi inne på tre matcher tror jag. Säsongen efter det var jag inne på varje hemmamatch, jag stöttade dom i vått och torrt och det är detsamma i år. Oavsett vårt tabelläge eller spel, så är jag där i motgång och medgång. Den lycka jag känner när jag ser dom vinna är oslagbar, den smärta jag känner när det går tungt är olidlig. Men ändå åker jag min 6 mils resa varje hemmamatch bara för att vara där, bara för att känna denna lycka. För trots att det går tungt och det blir förluster så är jag världens lyckligaste tjej när jag får se denna älskvärda sport och detta älskvärda lag. Den lycka jag känner när dom vinner, eller den lycka dom ger mig genom att bara hoppa med i "den som inte hoppar är gnagarsvin". Lyckan att höra klockan slå och se deras glädje är det bästa som finns. Uppehållen är riktigt jobbiga och när en säsong är över, förstår jag verkligen inte hur jag klarar en hel sommar utan att åka in till Hovet. Att jag har köpt en säsongskort är nog det bästa jag någonsin har gjort, vissa dagar när allt känns skit så är det hockeyn jag tänker på och nästa match. På så sätt blir allting lite bättre. Jag har hittat min hobby och det är den bäst hobbyn i världen. Jag är fast och jag kommer aldrig kunna ge upp det här. Oavsett hur fattig jag blir. 
