so i lay my head back down and i lift my hands and pray to be only yours.
i fredags såg jag på en film. en film som jag blir ledsen av att tänka på. en film som jag föll för. hårt. väldigt hårt. den filmen jag såg var fin. romantisk och hemsk. och det har nu blivit min favorit-film. filmen heter a walk to remember. och om jag har lust att gråta så tänker jag titta på den. det är ganska jobbigt att gråta till alla sorgliga filmer man ser. men samtidigt så kan jag inte sluta titta på sorgliga filmer. en lista på bra men sorgliga filmer har jag tänkt ut. under dagen (då jag skrev mitt brev. konstigt att jag blev på "sorgligt" humör av ett brev?)
A walk to remember (självklart, eftersom jag nämnde det ovanför)
Allt för min syster (jag kan säga att jag nästan badade i tårar under filmens gång)
Dear John (enligt mig, den känslige, så tycker jag att den var sorlig)
Marley och Jag (helt sjukt att jag gråter till en film med Owen Wilson som skådespelare?)
under den här dagen har jag faktiskt lyckats skrivit det där jeeeeefla brevet. dock inte helt klart än. men det klarar jag!
channing tatum (dear john)
A walk to remember (självklart, eftersom jag nämnde det ovanför)
Allt för min syster (jag kan säga att jag nästan badade i tårar under filmens gång)
Dear John (enligt mig, den känslige, så tycker jag att den var sorlig)
Marley och Jag (helt sjukt att jag gråter till en film med Owen Wilson som skådespelare?)
under den här dagen har jag faktiskt lyckats skrivit det där jeeeeefla brevet. dock inte helt klart än. men det klarar jag!
channing tatum (dear john)
Kommentarer
Trackback
