SÄSONGSPREMIÄR.
Öppen träning osv..
Spelarpresentation.
Efter.
SVORDOMAR.
SERIEPREMIÄR.
Truppen.
Tears stream, down your face.
(bilder tagna av min fina vän och av min fina syster)
When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse
And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
Hat..Älskar.
Visst, det här är jobbigt och det är många som har kommit med gliringar och retats vilket inte gör det hela lättare. Jag antar att jag får leva med det när jag är så här pass intresserad som jag är och det har blivit min livsstil. Något som stör mig däremot är alla dessa medgångssupportrar, sista hemmamatchen visade ni erat riktiga jag, med en publiksiffra strax över 3000 och en klack som inte skapade en bra stämning alls, visade ni att ni är lika dåliga som medgångssupportrarna Gnaget har. FAN! Ledningen må ha haft det tufft, men det blir inte bättre av att trycka upp det i ansiktet på dom. Jag accepterar att laget Djurgården får mig att gråta, de har all rätt att göra det, men när klacken pga dåligt uppförande får mina kinder att fuktas är det inte OKEJ!?!? Jag kan också acceptera några tårar om klacken gör något fint för klubben, men inte det här.
Nu går det många spekulationer om hur laget ska se ut nästa år och vem som ska göra vad. Denna vecka blir det kontraktsskrivningar och spelarförluster, vill spola fram ett halvår så att allt är klart inför nästa säsong. Väntan är ganska jobbig. Två nyförvärv är klara, Dustin Johner (forward) och Adam Reideborn (målvakt), sen får vi se hur laget tar form den närmaste tiden.
Trots denna degradering, är min kärlek till denna förening helt obeskrivlig och när folk frågar om jag ska ha säsongskort även nästa år, blir de förvånade över att svaret är ja! För mig är det en självklarhet att stötta dom i vått och torrt, i medgång och motgång. Det ska bara bli ett år där nere, inte mer. Jag älskar föreningen för mycket för att svika dom nu, även fast det är många andra som kommer svika dom nu, kommer jag vara där på min plats, varje match! Alltid oavsett.
Det positiva (för att hitta något) är att jag har närmare till bortamatcherna också. Uppsala, Södertälje och Leksand är inte alltför långt borta och jag räknar med att åtminstone gå på matcherna borta mot Almtuna. Nu fokuserar vi på att klara av nästa säsong med bravur och gå tillbaka upp i Elitserien igen, där vi hör hemma.
ALLTID, OAVSETT!
Jag älskar er! ♥
En trepoängare och en enpoängare.
I måndags var det dags för en match jag fruktat för, nämligen DIF-Leksand! Dels för att min fader håller på just detta bondelag och dels för att dom har ett par stycken vassa killar i laget (Hurtubise, Janohls, Filip Forsberg, De La Rose m.fl.). Att DIF inte tog ledningen var helt ofattbart, när man första hade ett stolpskott och sekunder senare öppet mål, får en kontring på sig och vips, 0-1 i baken. Grabbarna och klacken gav inte upp och det gav resultat, när tre viktiga personer i form av M.Tjärna, Mackan och Jimpa fått känna på nät, avgick vårt älskade DIF med seger. En riktig kämparinsats som jag är riktigt glad över. Tre poäng!
I dag var det dags för match mot Örebro, denna gång var det bortamatch och kan för det första nämna att Örebro borde skämmas över att deras klack och publik på 5000 blir överröstade av en bortklack på 400 personer. Pinsamt, desto roligare för oss djurgårdare. Spelet såg bra ut och det blev match under hela första och andra perioden. Efter dessa låg vi under med 1-0, i tredje spelade vi ut dom t o t a l t ! Kempe gjorde 1-1 men få minuter senare blir det 2-1 innan Honken fick till resultatet efter tre perioder, 2-2! I förlängningen var det DIF-dominans under hela fem minuter. I straffläggningen drog vi dock det kortaste strået, dels för att Örebro hade bra straffar och dels för att deras målvakt var grym.
Nu väntar Timrå hemma på lördag, ett Timrå som toppar kvalserien just nu! Vinst skulle sitta fint.
Älskade DIF, vad har vi hamnat i?
Innan var jag självklart nervös. Den nervositeten stillades lite då Brodde, efter enbart 47 sekunder fick känna på ett nät. Ett mål som betydde 1-0 till DIF, men det kunde dom inte hålla, efter första var det 1-1. Andra perioden blev det ett DIF mål, och hittills hade båda lagen bjudit upp till match. I tredje gick allt åt helvete, till en början ledde vi med 2-1, när sen Rögle kvitterade och tog ledningen blev spelet som förut, ängsligt. När vi kvitterade till 3-3 via Classeman trodden jag att det skulle gå vägen, men icke. Få minuter senare så tog dom ledningen och behöll den matchen ut.
Just nu vill jag bara svära, FANIHELVETESJÄVLASKIT!!!!! Snälla låt det gå vägen, för det här seriöst dödar mig. Att sen publiken buar ut spelarna är inte heller okej, för det är stöd dom behöver, HALLÅ?? Nån som har insett det mer än jag.
Okej, så starten i kvalserien gick väl inte som planerat, men..... Vi ska klara av det här, VI SKA KLARA AV DET HÄR. Det finns inget annat! Det kommer fixa sig, jag försöker i alla fall intala mig själv det.
I am in misery, there ain't nobody who can comfort me.
Ett ord som får mitt hjärta att sjunka och får mig att känna mig nervös och ängslig. Det är det som gäller nu, kvalserien. En serie mot hungriga lag från den undre serien och som vill snuva DIF på elitserieplatsen. Det ska dock inte lyckas har jag bestämt, vi ska vinna SM-guld nästa år. Allt detta har skett för två dagar sen och jag har väl kunnat smälta det hela litegrann, men under den kvällen grät jag ett flertal gånger och det var inga snyftningar utan det var krokodiltårar i floder. Grät först när man låg under med 2-0, och när vi förlorade med 2-1. Grät sen av lycka då Nicke D gör ledningsmålet för Modo, och av sorg när LHC kvitterar och matchen slutar oavgjort. Nu har vi ju inte så mycket mer att göra vårt bästa på isen och på läktaren för att hålla oss kvar.
Det enda positiva är väl att man får se fler matchen denna säsong, rättare sagt 5 stycken till plus att vi beger oss till Leksand och Tegera Arena den 31/3 då det är LIF-DIF!
En dag på Hovet.
Satte mig ovanligt sent på platsen på Hovet idag av vissa anledningar. Väl där var nervositeten på en väldigt hög nivå, jag insåg inte förrän jag satt där; att vid en förlust var kvalserien ett faktum.
När sen Modo gjorde första målet kände jag bara hur modet sjönk och hur desperationen tog över. I PP slutet av första perioden kvitterar DIF och tron på vinst finns där igen. Matchen var även denna dag krampaktig och gick till först förlängning och efter det straffar. Lyckan att se Nicke D missa pucken går inte att beskriva och när sen Sillen ser ut att först komma helt ur vinkel och sen se pucken i nät är helt underbart.
Meeeeeeeeeeeeeen, underbart är kort! Visserligen har vi 10:onde platsen men har fortfarande LHC hack i häl och skadeglädjen man har när dom förlorar efter att ha sumpat en straff med 4 minuter kvar! Allt avgörs dock på tisdag.
HELVETESJÄVLASKIT!!!
MEN, ALLTID OAVSETT!
Den så kallade ödesmatchen.
Matchen igår har resulterat i en väldigt irriterad hals och hes röst. Men fan så skönt det var. Slutsålt och massivt tryck på läktarna, nu kan folk få snacka om medgångssupportrar för inte fan är det vad vi Djurgårdssupportrar är. Alltid oavsett!
Matchen var iallafall i sin helhet en nervös tillställning, och efter full tid hade LHC gjort ett mål, av Figren, inte så rättvist men det är hockey så det är bara att acceptera. Detta mål kom i slutet av andra perioden, så DIF steppade upp och gjorde en G R Y M tredje period och där kom även kvitteringen. PP-mål, skott av Honken och styrning av M.Tjärnqvist, äntligen säger jag bara!
Tillställningen gick till förlängning, där stolpfan var ivägen för en vinst. Straffar och där fick Snygg-Pontus avgöra (LYCKA!) och Wesslan briljerade på sista straffen (som vanligt). Två poäng och en tiondeplats senare åkte vi hem. Nu finns det inget annat än seger i de resterande matcherna!
Omgång 51
Denna lördag begav sig Djurgårns tunga grabbar upp till Norrland, närmare bestämt Skellefteå för att ta sig an ett väldigt bra hockeylag, SAIK. Tror nog att alla vet hur bra dom är, och hur dåligt det har gått för DIF på bortaplan (i övrigt också, men speciellt bortaplan).
Första perioden var faktiskt riktigt väl genomförd och man hade ett par chanser, men perioden blev mållös. Andra perioden som i vanliga fall brukar vara, med risk för att låta väldigt negativ, riktigt urusel, var riktigt bra och det var även i denna period som DIF tog ledningen genom Otto, välförtjänt då spelet såg positivt ut. Innan periodens slut hade SAIK hunnit kvittera. Tredje bjöd på två mål, ett från vardera lag. Förlängning och straffar väntade. Sillen satte den avgörande och Wesslan knep alla. Då blev man lycklig.
Dessa två poäng ledde till att vi gick upp på samma poäng som LHC, med sämre målskillnad dock så ingen förändring i tabellplacering. Nu är matchen på tisdag sjukligt viktig, då det är LHC som kommer på besök.
Djurgårn, vi ger aldrig upp. Måste också berömma det uppoffrande spelet de har haft de två senaste matcherna, det är så man vill se dom spela. Någon som gjorde en av sina bästa matcher i dag var faktiskt våran trotjänare Kristofer Ottosson. Jag blev väldigt positivt överraskad över hans spel.
Djurgårn, vi ger aldrig upp!
När klacken och större delen av arenan började sjunga "Djurgårn, vi ger aldrig upp" , höll jag på att börja storböla, det var så fint, desperation och kärlek i ett. När dom skrinnade in på isen så var förväntningarna stora. Första perioden var det verkligen DIF för hela slanten, att dom enbart gjorde ett mål signerat Mika Zibanejad, var i underkant, jag tyckte dom var värda ett par till. Andra perioden var som alla andra, sämre! Men vi lyckades ändå bevara 1-0 ledningen från första. I tredje lyckades Jimmie hitta en lucka och trycka dit 2-0, att Växjö sen reducerade skiter jag fullständigt i, FÖR VI VANN! Ibland är det lycka att åka dit och se dom göra en sån härlig kämparinsats. Wesslan tog en fajt, folk täckte skott hit och dit. Printzens härliga "segervrål" var nog ett av de gladaste jag sett.
Visserligen fortfarande kvalserieplats men vi knaprade in på LHC, Växjö, Modo!
Depressing
Det är tungt nu! I går blev det konstaterat att vi är "sämst i stan". Till en början tog DIF ledningen med 1-0 och spelade faktiskt bra. När sen kvitteringspucken satt så rasade allt, och då menar jag verkligen allt. 32 sekunder efter 1-1 kom 1-2 och sen bara fortsatte det att se tungt ut. Hela matchen slutade 1-4 och det var mycket deprimerande. Vi ligger alltså fortfarande på en elfte- och kvalserieplats.
Sen var det även riktigt tråkig stämning, med nästan helt tomma kortsidor kan man i och för sig inte förvänta sig något annat, men det var riktigt tråkigt i alla fall. Inte samma stämning som på tidigare derbyn.
Just nu vet jag inte vad som kommer hända, vill inget hellre än att se dom gå till slutspel, men det gör mig absolut ingenting att hamna nia eller tia, för kvalserie känns inte som ett bra alternativ för tillfället. Spelet ser ju stundtals bra ut, men ibland ser det så krampaktigt ut så jag vet inte vad. Jobbigast är nog att veta hur bra dom egentligen kan spela, men att det inte sker. Nu finns det fan ingen annan väg än uppåt.
Bojkott in my ass!
Visst, dom vill enbart värna om folks säkerhet osv.. men enligt mina åsikter så kommer inte det här vara det som kommer lösa hela situationen. Sen att folk gnäller över föregående derbyn och hur folk har blivit behandlade av polisen. Jag själv står inte i klacken och har inte blivit behandlad som skit, men stå upp för DIF istället för att ödsla tid på poliserna som uppenbarligen vill skapa hetsk stämning på derbyna. Jag kommer definitivt vara där och stötta dom de fyra sista seriematcherna (ja, jag insåg nyligen att det enbart är 4 matcher kvar, KÄMPA DIF). Tack för mig.
